Mitt komplicerade skrivsätt
Jag borde ”söka” jobbet som nattbloggare någon stans. Det skulle jag klara av. Jag tror jag trivs som bäst när jag skriver på nätterna. Det är då alla mina tankar, tycken och känslor hamnar bra och lämpligt till orden att beskriva. Visserligen kan det vara svårt och förstå? Men det kanske är meningen. Allting kanske bara handlar om att placera bokstäver, bilda ord och bara publicera hela paketet? Jag menar… så länge man mår bra av det, ska man väl gå för det? Och jag har försökt så många gånger att köpa mig dagböcker och liknande för att ”börja” skriva och börja datera mina texter. Ibland väljer jag att använda bloggen, ibland försvinner alla dessa betydande molekyler ur mitt huvud och vissa av dom återvänder aldrig… det är just därför jag så hemskt gärna vill få allting nedskrivet. Visst är jag medveten om att jag delar detta med världen. Det är inte direkt poängen, men en del kanske. Tänk vad mycket man, eller jag ”lärt mig” utveckla genom bara ordbindningar? Så mycket förståelse och så många diverse känslor som prickas av ord.
