Jag blir mer och mer förvånad över hur en dag swishar förbi precis lika fort som en timme numera, till skillnad från exempelvis förr. 2010 har hittills gett mycket bra, men likaså jävligt mycket komplikationer och problem – som jag verkligen inte var beredd på. Mitt nyår blev som aldrig förr (obeskrivligt lyckat och säkert det bästa i mitt liv). Jag kunde verkligen inte ha hoppats på bättre. Så här i efterhand känns det så oerhört långt borta, men jag är så glad över att det sitter i minnet! Och alla bilder såklart. Så sjukt nöjd att jag för en gångs skull tog mitt alldeles egna initiativ till att göra något annat. Ett eget val och det var nog det som gjorde att allting slutade lyckat. Jullovet liksom.

När jag sedan kom hem hade det skett förändringar. Inte till utseendet så mycket, mer inom kommunikationen typ. Jag trodde aldrig min mammas tabletter skulle ge någon effekt… alls faktiskt. Och jag som var in på processen till nästa steg (ni kan ju tänka er vad det handlar om) vändes upp och ner totalt efter att jag kom hem. Min mamma har blivit ovanligt mycket gladare samt piggare och det förekommer inte alls mycket nervositet eller gräl emellan. Aldrig har det funnits en strålning eller till och med rakt igenom den karaktären, men den verkar har bringat liv i henne eller något… konstig känsla, men jag mår bra av det. Och hon verkar också må bra av det.

Vad gäller skolan ligger det redan nu inte alls bra till. Jag har säkert tusen saker hängandes efter mig och jag bara flyr från varje moment ungefär. Tanken av att studenten närmar sig förvärrar bara saker. Jag blir bara mer stressad och ytterligare okoncentrerad… omotiverad och bara less på det allra mesta. Men jag tänker hur som helst inte ge upp. Utan jag tänker ta studenten och åka på semester, tillbringa så mycket tid och sommar som möjliga med Mersa i Bosnien och bara njuta av livet.