När jag var liten upprepade min farmor en sång som handlade om Europa (övriga "världen"). Och pappas dröm var att sätta sin fot i ett i-land någon gång. Den första delen av mitt liv bodde jag uppe på en kulle i en av dom största städerna i Bosnien, Banja Luka (också kallad: min födelseort).
Många historier genom mina barndomsår där pekar alla åt samma riktning: världen utanför. Jag drevs alltid ner mot stan, drogs till en och samma "utgång". Min själ längtade bort... eller därifrån. Min mamma säger att mitt öde är vad som tog oss, ur ett krig, till Sverige. Det var också då jag tog min plats i "Europa".