Glömde berätta hur det gick här om dagen, då jag hade lite beslutsångest angående matten. Jag tog bussen tre minuter efter att jag skrev inlägget. Tyvärr alltså, jag inser nu att jag gjorde fel – men jag hade flera och bra anledningar till det så jag har inga större skuldkänslor över det. På vägen hann jag även träffa Marlene, hon följde med mig till Tornby och Siba för att lämna in dom där bilderna mamma vill ha framkallade. Nu måste även jag igen dra och hämta dom, typ nästa vecka eller nåt. Får inte glömma det. Samtidigt kan jag ju dra till Ikano när jag ändå ska dit, funderar på att ta bussen direkt från skolan…

Igår blev jag av med ännu ett prov och konstigt nog gick det rätt okej. Jag menar, det går sällan ens bra i det ämnet för mig, fast jag måste hålla mig till G har jag bestämt mig för. Borde inte vara så himla svårt egentligen. Nu återstår bara två eller tre till. Efter det blir det sommarlov. Det är så våran lärare i ämnet brukar påminna oss om det och hon får det och låta så lite. Typ att sommarlovet finns där, runt hörnet. Nu måste jag snart kila upp till webbdesignen med Anna, lär bli kul men totalt onödigt. Efter det är det lunch och jag funderar på att inte gå. Får se om jag skriver mera senare!

Sitter här, innan en sista mattelektion och funderar. Ska jag skita i den, eller ska jag inte? Anna, Therese gjorde också det. Jag har massor med bilder att framkalla, det kan bara göras idag eller mer exakt – nu. Borde hoppa på bussen och dra hem, fixa skivan och svänga förbi farmor där pappa kan hämta mig under kvällen. Låter bra, enligt mig – men att skita i en mattelektion är inte lika bra.

Jag är hemma igen. Konstigt nog. Kände inte för det, men nu sitter jag här vid min dator som jag inte ens trodde skulle finnas kvar så pass arg pappa faktiskt blev. Sist jag skrev var några minuter innan jag drog till farmor. Hon är nog den enda på jorden som förstår mig just nu och det är bara hon som tror på mig. Vad det än gäller, kan man berätta och lita på henne i alla lägen om vad som helst. Jag vet inte vad jag skulle gjort om inte hon fanns så nära mig. Vi upplever alltid så mycket ihop, sådant där som man aldrig kommer glömma. Någonsin. Jag kommer vara den som tänker tillbaka på henne, mer än någon annan.

På vägen hem tänkte jag på saker och ting jag inte sett på länge. Saker som GB-glass-gubben till exempel, jag minns när jag för första gången såg honom och det var en sån där snabb blick bara för att han skulle uppmärksammas. Idag gick jag förbi en och runt omkring hade jag som en bild av naturen i bakgrunden, precis så som det såg ut den där första gången. Jag mindes det verkligen klart. Jag kom fram till att det man sett minst av kommer man i efterhand minnas bäst! Ganska häftigt, men det känns som att det stämmer.

Inte nog med att en större mängd med folk hatar mig och nu känns det som om alla gör det. Pappa gör det. Det här är den värsta känslan någonsin. Någon har haft sönder pappas kamera och på bilden som tagits syns en fot väldigt lik min med svarta strumpor på. Jag, som är sådär jobbigt känslig bröt ihop med ”Det var inte jag”. Nu sitter jag här och mår piss. Känner för att bara gå och dö.

Tyvärr tål detta att upprepas allt fler gånger. Den suger allt mer och mer för varje dag som går. Tur är det dock att man ändå står ut och försöker vara extra snäll, i alla fall när det gäller hälsningar/kort. Jag dök upp i skolan i morse lika tidigt som vanligt och fick syn på en massa färgade papper, så jag snodde ett grönt som jag klippte små hjärtan ur. Alla fick plats i min ficka så jag gav runt en massa, till slut tog dom slut. Till och med vissa lärare fick var sin, dock i rosa. Du som fått ett är lyckligt lottad.

I alla fall så var dagen riktigt jobbig och själv var jag väldigt trött. Tur nog hade vi inga jobbiga lektioner förutom svenskan, där en bok ska läsas ut och jag inte är längre än sidan tre. Hatar böcker verkligen. Därefter låg det två pass intill varandra med webbdesign, som är dötråkigt för mig. Fast efter den första lektionen tyckte han att jag fick arbeta fritt och det gjorde mig lite glad så nu får jag köra på i min egen takt och göra ganska mycket som jag vill. Sista lektionen var såklart matte, jag gjorde ingenting. Jag tror han märkte det, men vad fan jag var helt död där efter lunchen – hoppas min närvaro räknas… Under tiden som jag satt där bestämde jag mig för att åka till farmor. Jag släpade med mig mina idrottskläder dit och sprang en kortare sträcka för att få fart på mig själv. Det gick ju som det gick, min rygg tål inte den nivå jag vill komma upp till. Jobbigt för en som verkligen vill.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och se tisdagens avsnitt av Gossip Girl.