Oavsett om det är över femton minusgrader utomhus, som inomhus eller världens hetta skulle jag kunna sitta där och käka glass. Jag har alltid tyckt om glass och kan äta flera liter med vilken smak som helst av den precis när som helst. Det läskiga är att jag ibland till och med längtar efter den, speciellt under kvällarna, på nöjesparker, hemma hos farmor eller när jag ingenting gör typ. Då sitter den perfekt.

Idag fick jag för första gången skjuts hem i tid. Jag som slutar så extremt tidigt på fredagarna lyckades övertala pappa att komma och hämta upp mig precis då, och gissa vad? Det blev som jag ville för en gångs skull – så nu sitter jag här hemma och degar framför allas bloggar samtidigt som jag käkar glass! Vad ska ni hitta på i helgen?

Någon som har någon idé om vad detta egentligen är? Jag ska berätta utifrån det jag upplevt, så för känsliga läsare är detta inte lämpligt!

Anledningen till att jag skriver om det här är främst till min novellskrivning i svenskan. Som bekant saknar jag förmågan att skriva om bra saker som hänt, därför valde jag en av dom värsta händelserna jag varit med om hittills. Har ni ingenting att komma med så kan ni lika gärna låta bli att kommentera. En sak till, jag skulle aldrig skämta eller ljuga om något sådant här för er som inte tror på detta. *Tack*

Förutom det man tagit upp i Mose historia så har detta inte så mycket och göra med det annars. Det är alltså ingen buske, utan snarare en livsfarlig planta. Dess följer kan ni se på bilden (klicka för större). Så där randig var jag under nästan hela sommaren år 2000, då vi nästan precis flyttat in i den nya villan. Trädgården var full med massa blommor eftersom tanten som bodde här tidigare tyckte om att sysselsättas med dessa. Dock fick ju vi aldrig reda på att det fanns kraftigt farliga plantor bland alla dessa. Det fick vi helt enkelt ta reda på när vi upptäckte blåsorna i början. Jag har dessa märken rakt över ena sidan av min kropp, från armbågen och ner längst foten.

I början trodde vi det var brännässlor som orsakade det här, när vi såg blåsor på flera olika ställen på mig, men redan dagen därpå hade dom alla hunnit bli enorma och dom slogs alla ihop till flera större. Dessa blåsor var riktigt känsliga och om jag som minst kliade eller liknande så sprack dom antingen eller så tappade dom syret inuti och det skulle lämna kvar massa ärr (har ett par kvar än idag). Under dessa blåsor fanns ingenting än levande kött. Jag minns när jag såg på det där mönstret som bestod av mitt blod och mindre områden med konstig hudfärg. Konstigt nog rann inte det här blodet, utan det satt liksom bara där, men istället sved det som tusan. Ett par mindre blåsor hade väldigt lätt för att få sönder och det var ingenting vi kunde göra åt.

Första gången vi tog oss till Vårdcentralen, var en söndag så vi blev skickade till en annan där fick jag riktigt stora plåster, som sattes fast tvärs över blåsorna vilket enligt sköterskorna där skulle skydda såren från bakterier och liknande. Senare fick vi reda på att det minsta såren behövde var värme. Nästa läkare såg att det gick som ett mönster på ena sidan av min kropp och misstänkte att det var en växt. Omedelbart efteråt gick båda mina föräldrar in på webben och sökte upp liknande växter som gav följer på framför allt hud. Innan dess hade mamma rensat riktigt många av plantorna i vår trädgård, men den jag brände mig på var trots allt kvar. Senare, när pappa brände sig (inte lika kraftigt som jag förstås) var det droppen. Här visste vi vilken blomma som skulle rensas. Strax efteråt sökte vi upp blomman och det namn som kom upp först var alltså ”Moses Brinnande Buske”. Det här råkade jag ut för lite innan sommarlovet 2000 och det märkliga är framför allt när blomman brände huden, så kände jag ingenting – det kom liksom i efterhand. Direkt efter behandlingarna med mediciner och sådant där, såg min arm ut så som den gör på bilden. Mamma brukade berätta för mig om den här plantan, flera gånger, om och om igen efter upplevelsen. Jag minns att hon tyckte den här blomman var den absolut finaste vi fick och att den luktade himmelskt också – synd att den bara ska vara så farlig. Idag har jag nästan inga ärr kvar och dom som syns är dom jag har på insidan av min vänstra fot. Varje sommar när jag blir brun kan man direkt se var jag brände mig. Det kommer jag få leva med resten av livet.

Jag måste få mitt hår färgat ikväll. Måste verkligen. Det skulle blivit av i helgen, men nej – min mamma var jobbig, sedan efter det har allt annat kommit i vägen. Fan, om det blir så nu med. Om det inte blir av ikväll drar jag till Ajla så får hon göra det. Jag hatar verkligen mitt hår just nu. Det är äckligt brunt i mitten och typ mörkbrunt utanpå. Dessutom känner jag för att klippa lite, känns så slitet längst ner?

Sitter här och har en extremt kul svenska lektion (inte). Har som uppgift att skriva en novell på minst tre sidor om någonting som hänt mig i det verkliga livet. Tyvärr saknar jag den där förmågan att skriva om bra saker, så som kärlek och liknande – därför måste jag gräva ner i min historia och försöka leta rätt på någonting dåligt, eller sorgligt. Frågan är bara hur man börjar, vilka är dom första orden man säger i en novell som denna? Om jag ändå kunde få ihop en bra början skulle säkert hela handlingen flöda på helt naturligt. Det här ska vara klart om ungefär två veckor, så jag har ju rätt lång tid på mig i alla fall. Dock är det alltid bra och göra saker och ting i tid också – därför känner jag för att börja så fort som möjligt så jag inte halkar efter och inte ens får det gjort i slutet.

Snacka om att vi får dom tråkigaste uppgifterna under medialektionerna ju, man tröttnar ju hur fort som helst. Det handlar ju typ bara om text och muntliga prylar, sällan det är bild eller annat som i den grafiska man får pyssla med. Jag vet att det är så i början med grunder och sånt där så jag får väl stå ut – dessutom fick jag veta att vi nästa termin ska börja med egna projekt. Kommer bli hur kul som helst och efteråt ska valet till inriktningen göras (längtar) Nu ska jag analysera tre reklamfilmer och skriva om tre andra jag sett på tv, tills imorgon. Jag har kvällen nu framför mig, men det gäller och anteckna från TV:n.