SoRandom.Org

sometimes i wish a particular day
was every day

Det kan vara rätt kul såhär ibland när folk inte vet saker som dom borde, men som man själv inte alltid berättar eller bara kommer med. Exempelvis julen. Jag firar inte jul. Jag har varken växt upp med den högtiden eller ens varit i närheten av den. På det sättet betyder inte jul någonting särskilt för mig. Men jag brukar vara på humör när julklapparna fixas såhär innan det hela och ibland gör man det bara för dess skull. I alla fall jag. Stan som har pyntats upp något extra i år frestar ju ändå. Men julafton var definitivt ingenting extra, fast ändå kul, typ äventyrsmässigt liksom.

Det jag egentligen ville säga nu var att jag råkade bli inspirerad sjukt mycket när jag bestämde mig för att prova på den där “tomte-rollen” under självaste julafton. Det blev en lång promenad på alldeles egen hand mellan två stadsdelar här i stan bara för att lämna av ett par presenter till två personer som verkligen förtjänade det (ni vet vilka ni är) Där gick jag, rakt igenom stan och försökte plocka åt mig så mycket av det fallande jag kunde för att senare förhoppningsvis kunna få ner det i ord. Jag har ännu inte försökt, men om det är tillräckligt så kommer det med tiden antar jag. Det här med december kan ibland vara riktigt fint och inspirerande.

- Gå ner i vikt
- Genomgå en “hår-make-over”
- Komma igång med sim & bad för ryggen
- Fixa med mitt rum
- Utöka inkomsterna
- Skaffa nya glasögon
- Avsluta Rederiet
- Få ytterligare en kusin
- Minska godisätandet
- Planera inför sommaren
- Fylla 18

Jag ska på skidåkning i januari! Har jag sagt att min pappa är bäst?

Jag tycker om att göra människor glada. Speciellt om jag har förmågan till det genom att bara vara mig själv typ. Men när man inte får någonting för handlingarna man själv står för vill man egentligen inte utföra dom längre. Då känner jag mig värd någonting. Jag har funderat på det här och jag vet att jag gör så otroligt mycket nytta för människor ibland. Många gånger bara för att jag är en sådan person liksom, men andra gånger gör jag saker för människor “bara för att”. Bara för att jag känner djupa skuldkänslor i efterhand eller bara för att vara lite extra snäll eller bara för att göra personen glad helt enkelt.

Mycket av det här ingår i vardagen. Men jag vill inte att det ska fortsätta längre. Jag har rätt till en egen väg genom dag som natt och jag tänker inte stå ut med att folk inte respekterar mitt tankesett eller hur jag väljer att tycka. Jag tycker helt själv. Jag tänker definitivt inte sluta gå till skolan för att någon annan bestämmer sig för att göra det och jag tänker inte byta ut kompisar bara för att någon annan inte står ut med en viss inställning i mina val. Jag tänker inte sluta göra eller tycka saker bara för att människor säger att det är dåligt eller är helt emot frågan. Och min hjärna är absolut inte inställd på någon jävla självklarhet! Inte jag heller för den delen. Give it a break för fan.

På tal om saker jag är bra på, typ webdesign vill jag lite snabbt visa upp en layout jag gjort till mediekunskapen som jag också ska snacka om under morgondagen. Det har blivit ett jävla tjat om att jag är överlägsen på det och ja, jag håller med till en del men ibland tar folk i och förväntar sig världens flashgrejer och jobbiga animeringar. Det är inte riktigt hur jag definierar en webbplats. För mig räcker det med en enkel navigering, väluppbyggd struktur och har ett bra färgval. Det här är också första gången jag visar upp någonting i stil med webdesign som jag sysslar med när jag är på topp. Det enda folk har sett hittils är min extremt tråkiga blogg som bara ser trasig ut (det är så jag ser den) med boring färger och onödiga inlägg typ. Jag gör nästan inte alls saker i Photoshop på samma sätt. Har inget bra svar på det direkt, det är bara så.

Men nu kan i alla fall alla bilda sig en uppfattning om min kreativitet, hoppas jag. Den här har jag suttit med i ungefär sju timmar sammanlagt och så har jag lyckts få den klar. Kan ni tänka er? Det tar hela sju timmar att färdigställa en layout (alltså bara en look). Hur lång tid tror ni det tar att bygga upp hela sidan med allt innehåll och så? Tacksam för kommentarer (snälla, säg helst ingenting om temat jag valt!)

Precis innanför mitt skal forsar det vatten och jag känner verkligen av paniken bita i nerverna överallt i kroppen. Sådan där riktigt jobbig känsla som träder fram när man känner sig sämst i världen, okunnig och helt värdelös på alla möjliga sätt. Utanpå, ser det ut som om mitt hjärta ska slita sig loss alla trådar inombords och bara hoppa ut. Som om det var fängslat och hindrat från att “andas”. Istället har jag en konstant vibration rakt igenom hela organet och samtidigt darrar jag av köld, även fast mitt element ligger på maximal värme. Tänk att det kniper sig på mig såhär att jag inte finner mig själv en ordentlig sömn. Orsaken till paniken räknade jag ut för någon timme sedan. Det är matte. Bland det absolut värsta jag vet och det enda som får mig och må såhär kasst. Känns som en helt naturlig grej i ren allmänhet, men oerhört obegripligt för min hjärna. Min mattelärare är duktig. Det är mig det är fel på. Och det enda som händer innanför skallen är ett rullande bildspel av scener där jag ser mig själv berätta allt det här till honom och att jag till slut bara kommer säga att jag vill avskrivas från B-kursen, även om jag inte vill det. Men jag tänker alltid att matte är någonting man antingen fattar eller inte. Visst, det händer väl att man fattar eller inte fattar emellan åt ett par gånger men jag har aldrig lyckats förstå någonting alls. När jag hör det och koncentrerar mig på uppgiften vet jag hur allt hänger samman, men så fort jag ska göra uträkningar själv och det där blockeras hela logiken i mitt huvud och jag rasar ihop.

Under den här terminen har vi hållit på med två kapitel sammanlagt. Det första gjorde jag ett omprov på i fredags. Tyckte det gick bra, men jag har inte fått veta nåt och det andra är igång om ett par timmar för min grupp men inte för mig. Jag ska ägna en omprovstid till det istället, vilket blir på torsdag. Jag vet inte. Jag kan inte göra matteprov på matteprov liksom. Det känns sjukt jobbigt för fredags var som igår ungefär. Insåg det gjorde jag inte förrän i eftermiddags då jag satt där med boken och försökte verkligen ge mig in i den världen. Ibland jämför jag matte (som är det jag är absolut sämst på) och det jag är hyfsat bra på (dvs webbdesign) och då tänker jag att oavsett hur det går för mig i matten kommer jag alltid ha nåt bättre att komma med i det jag är bra i (vilket också inkluderar kreativitet) Då kommer det tankegångar i stil med att mitt liv slutar inte om jag inte klarar en B-kurs. Kärnämnena är dom flesta A-kurser och där har jag gått ut med G, precis som man måste under gymnasiet. För övrigt har jag även valt C-kursen men just nu funkar inte ens den lägre. Jag tänker inte välja bort någon av dessa förrän jag får klartecken på mitt betyg på dom kommande proven. I min mattegrupp är jag (oavsett vad alla säger nu) den mest tröga personen som verkligen inte förstår småsaker. Det värsta är att dessa småsaker har en större betydelse än vad min mamma har för mig och att man hela tiden måste stega från ettan till åttioåttan. I A-kursen var det liksom uppdelat. Okej, “Hej Geometri - Hejdå Geometri” och så samma sak med algebra, procent och allt annat. Numera måste jag fastställa saker från hela början och bara kunna återgå i huvudet för att lösa en uppgift i kapitel trettiotio. Nej, men det är så! Det var det jag menade att man måste fatta allting i början. Jag har svårt med det.

Min hjärna har ingen logisk funktion typ och jag vet i fan varför. Båda mina föräldrar är mattesnillen som båda gick ut flera kurser i både matematik och natur redan under gymnasiet. Pappa tentade av båda A och B-kursen i matte och gick rakt över till C-kursen. Han är riktigt jävla smart, typ som en Einstein (fast tjockare och mindre hår på skallen) för han förklarar och antecknar uppgifter på ett visst sätt. En enkel uppgift idag i våra matteböcker som inte tar mer än tre-fyra rader får han ihop på ett A4 med noggranna uträkningar och exakta värden. Han är kass på att förklara och är en av dom där människor som jämt får allting att låta så fjantigt enkelt och självklart hela tiden. För mig är inte matte varken enkelt eller självklart. Det är obegripligt och alldeles för påfrestande. Idag är han en utmärkt ekonom på Samhall och serverar blanketter och andra papper precis som en miniräknare. Mamma, å andra sidan är mycket bra på att förklara och en gång i tiden tyckte jag hon kunde bli mattelärare. Men hon tycker inte om att arbeta med barn så jag antar det ändå inte passar. I alla fall, det jag ville pointera var att båda mina föräldrar har den där guldhjärnan som folk idag söker sig till genom kunskapen i matematik. Jag kunde ha ärvt den, men det gjorde jag inte eftersom jag failar hela tiden. Hur som helst, även om dom två kan räkna ut allting på jorden på ett ynka papper och även om dom är duktiga på logik så hjälper inte det mig. Ingen av dom kan förklara hur man gör, hur man tänker, varför och alla dom där frågorna jag måste ha svaret på typ och det är bara för att dom lärt sig på sitt sätt. Om jag skulle lära mig på deras sätt (genom det bosniska språket dessutom) skulle jag bara få ihop allting till en enda röra och i slutändan bli fullkomligt blind. Om jag får underkänt på dom här proven finns bara en väg ut och det är muntligt prov. Jag vet att det låter stört men för mig kan det vara ett bra sätt att visa att jag förstår grunderna och bara lägga saker och ting bakom mig. Just nu känns det bara som om jag kretsar kring samma jävla saker utan pauser och utan framsteg.

Förresten, jag glömde meddela någonting ganska stort. Igårkväll hade mamma kommit hem med två ljusa hårfärger, till mig var dom men det fattade inte jag förrän hon sa det. Jag har snackat om ljusare hår i hur länge som helst nu och jag vet att hon skulle bli otroligt glad om jag färgade håret blont. Eller bara ljust liksom. Jag färgade håret igår i den där ljusare färgen (två paket dessutom) men det resulterade nästan ingenting. Min utväxt ser ganska orange ut just nu, vilket är fult jag vet men vad gör man? Imorgon, hur som helst ska jag iväg och ta porträttfoto och är mitt hår orange’t på fotografierna - då lär jag få ett seriöst utbrott. Tills dess kommer jag bara försöka att inte tänka på det och dämpa nervositeten.